2016

2016.
2.0.1.6.
Tjugohundrasexton.
Tvåtusensexton.
Jag har inte tänkt på att det här året skulle komma. Siffrorna har inte slagit rot i huvudet och de känns löst sammansatta. Det finns liksom ingen stor plan med det här året. Förr har det alltid funnits något stort som skulle hända; ny termin på skolan, flytta någonstans, göra något nytt. I år ska jag mest bara fortsätta som tidigare.

Visserligen kommer jag för första gången få betald semester till sommaren, och jag vet för första gången att sommaren kommer komma snabbt, men vad gör en när det finns fyra veckor att fördela sitt liv på? Hur gör en så det inte bara känns som att allt ska klämmas in så det ändå bara blir stressigt och skitjobbigt? Jävla ickeproblem egentligen.
Jag lovade min kontaktungdom på jobbet att från och med idag skulle jag vara där varje vecka fram till sommaren. Han sa att det var bra eftersom han bara vill prata om sina problem med mig. Han sa att han kanske skulle förlåta mig i maj för att jag inte lyckats få till ett veckosamtal med honom på fyra veckor. Sen blinkade han, skrattade och sa att han skojade och att han tyckte att vi var bra kompisar.
Han får ingen kontakt med sin familj och försöker vara glad och tacksam fastän han alltid är orolig.

I december fick jag ut 23 000 kronor. Rakt in på kontot. Hur sjukt är inte det att jag fick lov att säga till min ungdom att han från och med i år får köpa sina hygienartiklar själv för att det inte längre ingår i verksamhetens budget?
Jävla psykossamhälle.

Och där var det omöjligt att fortsätta ranten om sin medelklasstristess.