Jag tänkte återigen att livet ska bli bra nu

...så jag gör väl ännu ett försök till att skriva mig till någon sorts lycka. Jag vet inte hur det ska gå till den här gången heller. 

Jag är snart 28 år. Snart är det inte längre ett skämt att kalla sig för gammal. Jag behöver komma på vad som är viktigt och bra så att jag kan göra det istället för att ägna större delen av mitt liv till att hata mig själv. För det gör jag fortfarande. På samma sätt som när jag var 25 och 21 och 17 och 13. Jag undrar om det någonsin egentligen kommer att gå över. 

Egentligen startade jag en ny blogg idag, men det kändes så himla gjort. Det var ändå samma filter, samma gråhet som tidigare och jag tror inte det kommer bli bättre. Så, nu gjorde jag väl kanske ett första motstånd till det jag skrev för 1 år och 7 månader sedan; att jag alltid kommer starta en ny blogg. Okej, jag startade den men valde att ge fan och inte skriva där. Så någon sorts vinst tänker jag ändå se det som. 

Här skrev jag senast för ungefär ett år sedan. Helt jävla otroligt hur fort det går. Jag var förkyld och hemma från jobbet då den 30 mars 2016. Idag, den 18 mars 2017 är jag också förkyld och hemma från jobbet. Dock är det lördag, så i och med mitt nya jobb är det ju inget märkligt. Dock funderar jag på att stanna hemma även på måndag och kanske till och med tisdag för att slippa skiten så länge som möjligt. 

Hm. Jag tycker att känslan av att det inte kommer bli som jag vill redan väller in, och då har jag inte ens börjat skriva det jag tänkte. Och det är ändå förstört nu, i och med det här jävla tonfallet som smyger sig på varenda gång jag försöker formulera mig kring mitt liv.